Tjurfäktning på spanska
Det finns tjurfäktningsarenor på de flesta orter på Costa del Sol och dessa evenemang brukar vara väldigt populära. Matadoren bedöms efter sitt artisteri med skynket och hans djärvhet att utsätta sig för allt större faror.
Tjurfäktning
Därefter tillägnar han tjuren till en vän eller till publiken. När matadoren har lärt sig tjurens rörelser närmar han sig djuret och bär då på en stor capa som på den ena sidan är röd och på den andra gul. Om denne svarar med samma tecken får matadoren ett eller två av tjurens öron. Den sista tersion, faenan, börjar med att matadoren högtidligt hälsar el presidente den officiella ledaren för tjurfäktningen. Tjurrusningen sker tidigt på morgonen och är inledningen på tjurfäktningsfesterna i många byar och städer.
Juan José Padilla är en väldigt populär spanska tjurfäktare. En rejoneo är en toreador tjurfäktare i andalusisk ryttarkostym som ensam utför hela corridan från hästryggen. Färgerna är traditionella, men har ingen effekt på tjuren som är färgblind. Under säsongen har man tjurfäktningar, vanligen på söndagarna, och ofta en eller två kvällar i veckan samt på helgdagar. Den hör hemma i ett odefinierbart område mellan sport och ritual.
Matadoren går slutligen fram och försöker stöta svärdet i det smala området mellan djurets skuldror och rakt i hjärtat. Tjuren lockas upprepa manövern en eller två gånger.
Mänskligt test
Biljetter kan köpas vid arenan i kiosker och kontor runt om i staden. Tjuren hetsas nu att anfalla den högra sidan av den tungt bepansrade hästen medan picadoren sticker in ett spjut i hans nacke. Det ska också sägas att motståndet mot tjurfäktningen ökar även i Spanien. Året var och han var endast 21 år gammal. Det finns tjurfäktningsarenor i stort sett alla spanska städer med en viss storlek. Närmare bestämt av tjurfäktaren Pedro Romero från Ronda på talet.
Två män till häst, picadores, kommer nu in i manegen i stora vidbrättade hattar och benskydd och de bär långa lansar med järnspetsar. Tjurfäktning förekommer i Spanien, södra Frankrike och i många latinamerikanska länder, Mexiko, Colombia, Peru, Venezuela, Ecuador, Panama och Bolivia. Det var i Andalusien som tjurfäktningens nuvarande regler föddes. Sällan går sticket in och ytterligare försök måste göras innan tjuren dör.
Tjurfäktningen är fortfarande mycket populär i Spanien och under högsäsong (sommar) kan man se tjurfäktning i stort sett varje dag någonstans i landet. I den första när tjuren släppts in försöker matadoren och hans peones assistenter att dra till sig tjurens uppmärksamhet med sina mantlar. Efter några minuter går han och byter svärd och återvänder till tjuren. De pågår omkring två och en halv timme.
Om och om igen får han tjuren att anfalla.
Säsongen pågår normalt från slutet av mars till mitten av oktober. Sex tjurar, som är specialuppfödda och väger omkring kg, möter normalt tre matadores som tar hand om två tjurar var. I den andra tercion ska tjuren göra ett anfall och nu springer en banderilleros mot honom och fäster tre par banderillos randiga pilar på djurets manke där det är meningen att de ska sitta kvar. På en goyesca, som uppkallats efter konstnären Goya, är matadorerna klädda i talsdräkter och novillada är matador-lärlingar som möter yngre och mindre tjurar.
Om picadoren skulle missa eller spjutet skulle komma fel eller om han skulle ta för lång tid på sig för att få tjuren att anfalla igen kommer ett starkt crescendo av missnöjesvisslingar från publiken. Endera är man emot det eller också tycker man det är ett fascinerande skådespel med döden som insats för båda. Om aficionados fortsätter, får han också svansen. Trots att tjurfäktningen sedan länge fått stå tillbaka för fotbollen när det gäller antalet aficionados fans är den fortfarande populär.
Sedan tar han muletan ett litet rött skynke som är fäst på en stång och ett svärd och går mot sin farliga motståndare. En del matadores placerar själv sina egna pilar för att göra publiken nöjd. Tjurrusning (på spanska el encierro = inhägnad/avgränsning) är en spansk tradition som innebär att man springer framför en mindre grupp tjurar som tvingas springa längs en i förväg avgränsad följd av gator. Med muletan i sin vänstra hand som riktas nedåt och åt sidan tittar han längs svärdsbladet mot tjurens nacke.
Säkerligen den mest kända spanska underhållningen och ett märkligt skådespel mellan människa och djur som absolut ingen är likgiltig inför är tjurfäktningen. När väl öppningsparaden med deltagarna är över består corridan, dvs. Platser finns i många olika klasser och priser, som varierar från sol-sektionen i solen, den billigaste, till sombra i skuggan, den dyraste. Många nordbor anser att tjurfäktning är djurplågeri, men faktum är att i Spanien räknas det av fansen som en konst.
När tjuren närmar sig rör matadoren manteln i en invecklad serie rörelser som både är avsedda att testa tjuren och visa hans eget artisteri. Det finns även variationer på corridan. Matadoren gör sedan ett ärevarv på arenan, visar upp sina troféer och samlar upp publikens kastade blommor, hattar och vinsäckar.