Hur gammal blir en skäggdopping
Ibland sänker den huvudet än längre bak och vilar det på mitten av ryggen.
Skäggdopping
Den flyger med snabba, svirrande vingslag och dess stora, mörka fötter sticker ut baktill. Skäggdoppingens närmsta släkting är gråhakedoppingen som förekommer i den tempererade regionen på norra halvklotet. Som alla doppingar är skäggdoppingen en god simmare, en snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg. När fågeln blir oroad, fäller den in plymerna. I början av häckningssäsongen genomför paret ett iögonfallande spel.
Kroppssidorna är ljust gråbeigea. Skäggdoppingen kategoriseras av IUCN som livskraftig. Skäggdoppingen beskrevs av Carl von Linné i tionde upplagan av Systema naturae som Colymbus cristatus.
Merparten är flyttfåglar , men de flesta är kortflyttande. Länge trodde man att de var besläktade med lommarna men visade ornitologen Max Stolpe att dessa båda gruppers likheter beror på konvergent evolution. Skäggdoppingen har, precis som andra doppingar mycket tät fjäderdräkt, speciellt på buken. Skäggdopping Podiceps cristatus är en vattenlevande fågel som tillhör familjen doppingar. I flykten skiljer man den från exempelvis gråhakedopping genom att den är ljusare, har vitt över ögat, svart tygelstreck och har ett vitt längsgående band på vingens övre sida närmast kroppen.
Ibland sänker den huvudet än längre bak och vilar det på mitten av ryggen. Molekylära, morfologiska och ekologiska studier har visat att doppingarnas närmsta idag levande släktingar utgörs av flamingorna [ 12 ] [ 13 ] och vidare duvor , flyghöns och mesiter. Boet är oftast en flytande plattform av vass och andra vattenväxter. Den lägger i genomsnitt 3—5 ägg som båda föräldrarna ruvar och den lägger ofta två kullar per häckningssäsong.
På vintern ter den sig ljusare än på sommaren trots att den enda skillnaden i fjäderdräkt är att den saknar sina huvudplymer och att näbben är ljusare. Skäggdoppingen kategoriseras av IUCN som livskraftig. Doppingarna är en distinkt grupp med små till medelstora vattenlevande fåglar, som skiljer sig anatomiskt ifrån alla andra grupper med fåglar, bland annat då de har flikar mellan tårna istället för simhud.
Kinden är vit, den har ett svart tygelstreck och mellan den svarta pannan och näbbroten är den ljust gul. I flykten ser fågeln slank och ranglig ut. En simmande skäggdopping har om vintern en mycket spetsig, toppig huvudprofil. Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. Den häckar även lokalt i utspridda kolonier i Afrika , samt i Australien och på Nya Zeeland.
I övrigt är den långhalsad och slank med lång smal näbb. Den lägger i genomsnitt ägg som båda föräldrarna ruvar och den lägger ofta två kullar per häckningssäsong. På sommaren är den adulta skäggdoppingen omisskännlig med sina svarta tofsar som sticker upp på huvudet och med en brunröd, svartkantad halskrage, som omsluter övre delen av halsen. Doppingarna delas upp i ett flertal släkten , där det geografiskt mest spridda är skäggdoppingens släkte Podiceps med sina nio arter, varav en nyligen utdöd.
Framsidan på halsen, bröstet, magen och undergumpen är vit. I början av häckningssäsongen genomför paret ett iögonfallande spel. Dessa huvudplymer gör att skäggdoppingen ser ut att ha ett mycket större huvud än vad den faktiskt har. Den är 46—51 centimeter lång [ 4 ] , har ett vingspann på 59—73 centimeter [ 4 ] och väger —1 gram, vanligtvis runt 1 gram [ 5 ]. I flykten ser fågeln slank och ranglig ut. Namnet har skäggdoppingen fått på grund av det svarta och rödbruna fjäderkrås den adulta fågeln har på huvudet i sommardräkt.
Den häckar ofta i kolonier, i stora vassrika sjöar och vegetationsrika havsvikar i bräckt vatten. Nacken, baksidan av halsen, ryggen och övergumpen är mörkt svartbruna. Den är en av de större arterna bland doppingarna. Arten häckar över stora delar av Europa och Centralasien. Skäggdoppingen är den största doppingen i sitt utbredningsområde. Skäggdoppingen har en vidsträckt utbredning och den återfinns över stora delar av Europa och Centralasien , så långt österut som till nordöstra Kina och närliggande områden i Ryssland, och mycket lokalt på norra Honshu.
Skäggdopping (Podiceps cristatus)
Boet är oftast en flytande plattform av vass och andra vattenväxter. Den är 46–51 centimeter lång 4, har ett vingspann på 59–73 centimeter och väger – gram, vanligtvis runt gram 5. Skäggdoppingen är slank och har en lång kropp med lång hals som den antingen håller rakt upp eller lutar bakåt så att den bildar en svag S-kurva. Den sväljer även egna fjädrar, förmodligen för att skydda matsmältningssystemet. Skäggdoppingen har 20 fjädrar i förhållande till örnar som har runt 7 Skäggdoppingen har en mängd olika djupa, hesa, gutturala och raspiga läten, där flera för tanken till kråkfåglar.
Skäggdoppingen är den största doppingen i sitt utbredningsområde. Den övervintrar utmed kusten, i isfria större sjöar, dammar och floder. Den lever främst av småfisk som den fångar genom att dyka.