Den som har läst har levt tusen liv
Som gammal man stämplas den tidigare romantiske rebellen snarare som kverulant. Med samtiden är han sällan bekväm och han har en tendens att tjata och ta om och upprepa sig. Man kan sätta ned fingret i princip var som helst och ändå känna igen sig. Som vuxen blev han egensinnig och oberoende. Det gäller bara att uppfatta den.
Den Levande Kristus
50 Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Som läsare får man vara alert och inte skumma eller stressa. Ändå har Ulf Lundell nästan hela tiden blicken vänd utåt. Eller bara mot det där senaste lunchställen som N, foodien, fått honom att följa med till. Nu håller han hårt i staketet som skiljer det begripliga och tydliga från den framrusande omvärlden.
Han tänker tillbaka och romantiserar. Han har varken tid, lust eller ork att vare sig sätta klackarna i backen eller driva på framåt. Som vi väl alla gör. Mot världen. Som ung virvelvind klassades han som outsider och ytterfilsmänniska. Så som livet är. Det gör författaren Ulf Lundell. Mot politiken. Plötsligt uppstår klarögd poesi mitt i steget, mitt i sysslorna. Numera kanske någon hejar vid Coop men han bli mer och mer lämnad ifred.
Det där att som gammal inte längre bli sedd, än mindre lyssnad på. Tiden piskar surt, hårt regn över den eld som en gång tändes. Men det blir tydligare i text. Han både vill ha det så och inte.
Johannes 6
Livet har tusen liv, döden har tusen dödar - Det grymmaste livet, den grymmaste döden: att överleva sig själv, sittande i själens rullstol. 49 Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Den unge Lundell skrev med en ström av ord, med tiden blev låttexterna ibland så ordrika att musiken knäande under tyngden av allt som skulle ges plats. Bråkandet, bräkandet och rotandet hamnar lätt i en loop där han riskerar att bli gammal och bitter.
Om man lyssnar på Lundells egna inläsningar av de tidigare delarna märker man efter ett tag att det finns en melodi. Nu har väl visserligen Lundell fortfarande fler öron och ögon riktade mot sig än många andra svenska åringar.
Och sina tudelade känslor inför det. Han är som bäst när han törs vara sträv mot sig själv, menar Johan Lindqvist. Där finns fortfarande självrannsakan kvar att göra. Bråkandet kan handla om allt från besvärliga försäljare, hur hemsk den nya musiken är till omaket att behöva hantera såväl vårdcentraler som bilverkstäder. Margareta von Konow Själen Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det är i de brottstycken han törs vända sig inåt som det blir intressant på allvar. Hänga av ryggsäcken av bly. 47 Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. Lundell återkommer till att han börjar känna sig klar. Ulf Lundell har fler minnen än framtidsplaner. Halvt motvilligt, halvt förtjust. Mot Mellon och mot kriget som mal på i öst och som väl egentligen sätter allt annat i en kall skugga. Det fina finns nämligen både i detaljerna och i det vardagliga upprepandet.
Där kommer också Lundells lågt brummade, hummande humor fram. Speciellt när man levt ett liv i scenljus och blivit både läst och omskriven. Det som kan se avhugget ut på sidorna blir en slags pratblues i ljudböckerna. 48 Jag är livets bröd. 46 Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. Litteraturrecension Ulf Lundell fortsätter skriva om sina vardagar i en en slags trögflytande evighets-såpa om en man i ett hus på ett berg i ett land han inte längre känner igen.
Van att vara den som har ordet och uppmärksamheten. Jag måste tillfriskna. Men han kommer inte undan åren och vad de gör med en människa.