Töjning kraft
Dessa kan föras samman i en spänningstensor. För trä varierar elasticitetsmodulen mellan 7 och 13 GPa beroende på träslag. Innehåll flytta till sidofältet dölj. En strukturs förmåga att bära last då den belastas med enaxligt tryck eller drag bestäms av dess tvärsnittsarea, A. En tjock pelare kan exempelvis bära en större last än en smal, om båda är tillverkade av samma material. Commons Wikidata-objekt. Artikel Diskussion.
Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. Andra grenar är balkteori , elastodynamik och utmattningslära. Den beskrivs i deformationstensorn. Det finns flera abstrakta modeller för att beskriva material. Då en struktur belastas kommer den även att få en viss formändring, betecknat ε epsilon. För att räkna ut total längdändring, δL , det vill säga differensen mellan aktuell och ursprunglig längd, använder man formeln.
Normalt brukar positiv riktning för kraften vara utåt, det vill säga dragspänning är positiv och tryckspänning negativ. Töjning kan anta både positiva och negativa värden beroende på om objektet utsatts för drag- eller tryckspänning. Detta värde anger hur mycket längre strukturen blir per längdenhet. Teorin är baserad på klassisk mekanik med Newtons rörelselagar , men innehåller också empiriskt belagda lagar om specialfall.
I stället för en längdförändring fås här en vinkelförändring, γ gamma , som kan beräknas om man känner till skjuvmodulen G. Mekanisk spänning definieras som kraft per area och mäts i pascal. Kategori : Hållfasthetslära. Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Töjning (elongation) är ett enhetslöst, geometrioberoende mått på deformationsgraden hos en kropp som utsätts för en mekanisk kraft.
Dessa formler gäller endast om strukturen inte knäcker samt att sträckgränsen för materialet inte överstigs. Den mest teoretiska grenen av hållfasthetsläran är kontinuummekanik. Spänning verkar i olika riktningar — dragspänning och skjuvspänning.
Spänning och töjning - LTH, Lunds Tekniska Högskola
Hållfasthetslära är en teknologisk disciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter och deformerbara kroppar. Externa länkar [ redigera redigera wikitext ]. För att beräkna denna krävs att man känner till materialets elasticitetsmodul betecknas E och kallas vanligen E-modulen. E-modulen har enheten Pa och har storleken GPa för stål. Metoder och begrepp [ redigera redigera wikitext ].
Ett elastiskt material har elasticitetsmodul och skjuvmodul som beskriver kvoten mellan spänning och deformation enligt Hookes lag. Material, form och kraft, F2 Repetition Genomgång av ForcePAD uppgift 1 Spänning Töjning Huvudspänning Styvhet Krafter Krafter Vektorstorhet: storlek, riktning, angreppspunkt Kontaktkraft, kraft som verkar på avstånd Volymskraft, ytkraft, linjekraft, punktkraft Yttre kraft, inre kraft. Vidare läsning [ redigera redigera wikitext ].
Skjuvspänning, τ tau , definieras på liknande sätt som normalspänning. Se även [ redigera redigera wikitext ].
Elasticitet - Youngs modul
Ett material kan också utsättas för skjuvspänning , som exempelvis en skruv som håller ihop två plattor som dras ut eller trycks ihop. På andra projekt. Variabler inom hållfasthetslära [ redigera redigera wikitext ]. Verktyg Verktyg. Materials egenskaper [ redigera redigera wikitext ]. Den betecknas med e för teknisk töjning eller ε (epsilon) för sann töjning. Hållfasthetslärans grunder [ redigera redigera wikitext ].
Källor [ redigera redigera wikitext ]. Normalspänning är en av de viktigaste storheterna inom hållfasthetsläran; den betecknas σ sigma och beräknas genom. Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. Deformation är förflyttningen av varje partikel från viloläget.